Terminens första pass gick över förväntan. Jag skulle kunna använda ordet "bra" men om jag tänker efter så gick det bättre än bra. Trodde först inte det skulle komma så många, tio minuter innan passet började hade bara 4 kommit. Men sen trillade de in och sammanlagt blev det cirka 30 deltagare. Helt otroligt vad jul och nyårslöften kan få folk att börja träna. Fler deltagare = större utmaning. Fler åsikter, fler förutsättningar/nivåer. Jag tycker det blir mer energi i rummet när det är fullt jämfört med halvfullt, vilket är rätt logiskt. Ungefär hälften av deltagarna kände jag igen sen i höstas men det var också många nya, vilket är kul.

Jag var ute i god tid men inser när jag kommer till lokalen att det inte finns några närvaro-listor. Tidigare har det funnits tomma nere vid stereon men inte i år. Jag lyckas lösa det hyfsat smidigt genom att ringa till en annan
instruktör som visade sig ha utskrivna hemma. Så jag fick åka och hämta dem hos henne, vilket tog en stund
Som tur är jobbar jag bra under lite tidspress och hann bli klar med några minuters marginal. Jag får igång micken, vilket ibland kan vara krångligt, och går ut för att presentera passet. Rundgång. Går till stereon och försöker fixa det, sänker volymen. Fortfarande rundgång. Sänker lite till och problemet är fixat. Minns att jag för någon månad sen skrev att jag skulle ta itu med rundgången. Kolla varför det blir så och hur jag får bort det smidigt. Tror jag har hyfsad koll på det nu men kan vara bra att kontrollera en extra gång. Blir ingen bra start när jag direkt behöver avbryta och ursäkta.

I min presentation berättar jag hur långt passet är, vad "core" innebär och vad man ska tänka på. Att man kan anpassa det efter sin egen kapacitet och själv välja hur lätt/svårt det ska vara. Nu när vi läser om Core i skolan så har jag märkt att jag kan utöka min inledning lite. Berätta varför det är bra att träna bålen och vad vi får för positiva effekter. Svanken behöver jag ägna mer uppmärksamhet åt också.

Det jag gjorde bra var att jag precis som tidigare har ett välplanerat pass. Jag låter muskelgrupperna vila
medan andra får jobba, jag lägger in korta stretcher. Jag växlar mellan statisk/dynamisk träning. Musiken är anpassad efter en bred målgrupp, allt från Abba och Queen till Flo Rida feat. Sia och Amanda Fondells version av Song 2. Jag kom ihåg att plocka fram redskapen. Jag började i tid. Jag var mentalt förberedd. Jag gav bra instruktioner (med några få undantag).

Detta kan jag förbättra.
Lägga närvaro-listorna på ett bättre ställe.
Vara där ännu tidigare, ifall att det händer något oväntat.
Kontrollera att det inte blir rundgång innan jag börjar prata, ganska låg volym på micken.
Viktigast: ögonkontakten.

Jag är fortfarande mer deltagare än instruktör. Jag går på fler pass i veckan än vad jag instruerar. Därför tittar jag knappt på deltagarna, för jag fokuserar på mig själv. Sen tycker jag det ofta är svårt att  ligga i en position och samtidigt hålla koll på dem andra. Ibland går det, men jag har inte fått in det än. Jag gör rörelsen fullt ut och pratar. Berättar hur de ska göra, vad de ska tänka på och försöker peppa. I och för sig så är det helt nytt pass nu. När vi har kört det några gånger så kommer jag känna mig mer säker och kunna rikta mer fokus på gruppen än mig själv.

En annan faktor som spelar in är att tiden går så fort. Först gör vi en övning i ca 20 sekunder. Jag visar och förklarar, de andra följer efter. Jag lägger till ytterliggare någon instruktion och sedan är det bara några sekunder innan det är dags för nästa övning. Jag har fullt upp i huvudet med att komma ihåg övningar/instruktioner, visa och prata. Det är en vanesak tror jag, när jag har instruerat mer kommer en del gå per automatik.