Och så var mitt sista uppdrag för BGF slutfört (för nu). Idag var avslutningen och det kom ca 30 deltagare. Vi körde en timmes pass med step, styrka med hantlar, core och yoga/stretch. Det funkade bra och allt flöt på. Inget oväntat inträffade och vi ledare var i alla fall nöjda. Efter passet bjöds det på bullar och saft samt lotteri. De som varit med mer än tio gånger på något av våra pass hade chans på fina priser, bl.a ett gratis medlemskap som gäller för hösten och nästa vår. Vi hade många som varit flitiga och flera hade lotter inom mer än ett pass, vilket gjorde att de fick större vinstchans. När alla vinster var utdelade städade vi ledare undan och gick igenom utvärderingarna. Jag måste säga att jag blev lite smått förvånad över hur rörande överens nästan alla var om coren. Väldigt många hade skrivit att det var för snabba byten, för många övningar i samma låt, osv. Jag har verkligen ansträngt mig för att det inte ska vara det, så det känns lite tråkigt att jag "misslyckades" på just den punkten. Att ta kritik är verkligen inte min starkaste sida, jag försöker påminna mig om att det inte är mig de bedömer utan ett pass som jag har satt ihop och lett. Om jag ska säga något mer till mitt försvar så har jag hållt i coren det här året utan att ha någon utbildning, i alla fall inte i höstas.

Jag valde att köra ett koncept där man följer musiken och byter övning när det blir refräng, vers osv. Les Mills t.ex använder sig av det och det blir en del snabba byten, om man inte har specialanpassad musik. När jag själv har gått på pass har det ibland varit samma övningar jättelänge så man antingen känner att det blir tråkigt eller att det är alldeles för jobbigt. Personligen tycker jag att tempot jag kört har varit lagom, kanske något högt. Därför har jag oftat gått igenom övningarna innan låten, så det ska bli enklare för dem att hänga med, men det var det också många som tyckte var mindre bra. Eftersom det bara är 30 minuter vill de vi ska köra på och inte ha genomgångar mellan varje låt. Jag tar till mig denna kritiken och ska tänka på det nästa gång jag gör ett pass. Kanske var det inte en bra idé att köra anpassat efter musiken. De år som jag har gått på core i föreningen innan så har det alltid övningarna varit uppbyggda i block. Så om det är det deltagarna är vana vid är det klart att mitt sätt känns snabbt och annorlunda.

Nu har jag gått igenom det som var "dåligt" och som jag ska tänka på, men tack och lov så fanns det en del snälla kommentarer med. Bra övningar, bra musik, fokus på olika områden, bra med olika svårighetsgrader osv. Som vanligt så tynger de negativa kommentarerna mer än vad de positiva höjer, tyvärr. Jag får försöka se det som att det är bra att jag får kritik, det gör att jag blir bättre på att hantera den. Nästa gång kanske jag tar det lite mindre personligt och kan inse att den är till för att jag ska bli bättre. Jag är tacksam över att jag gjorde mina extra utvärderingar där de bl.a fick bedöma musiken, passupplägg, instruktioner och ansträningsnivå på en skala 1-5. Efter att bara ha skummat igenom dem skulle jag gissa på att medlet ligger på 3,5-4 och det är jag nöjd med. Jag fått en del 5:or, några 2:or men inte en enda etta :) När jag skriver rapporten tänker jag räkna ut statistiken mer exakt. Fler än hälften har svarat att de har varit nöjda med corepassen överlag. En del har svarat "hyfsat" nöjda. Jag ångrar att jag inte hade utvärderingar redan i vintras, så hade jag kunnat ändra upplägget på passen under våren. Men men, man lär sig så länge man lever och gjort är gjort. En sak som är positiv är att även om (nästan) alla var väldigt överens om att det var många byten så kom ju många tillbaka varje gång! 15 stycken hade jag minst på i princip alla pass och det är rätt bra för att vara vårt lilla samhälle.

Jag ska försöka att inte tänka mer på det jag kunde gjort annorlunda. Det är så lätt älta. Nu släpper jag det här och tar med mig alla positiva erfarenheter och kunskaper. Jag kommer självklart också ta med mig det jag gjort mindre bra, det är det jag lär mig av bäst. Det vore väldigt kul om jag kommer tillbaka om cirka 5 år, utbildad, äldre och säkrare. För jag vet att jag kan, men jag måste ju träna. Det hade varit väldigt konstigt om jag hade kunnat allt från början, även om det oftast är först efteråt jag kommer på det... Av någon anledning tror jag att jag klarar av mycket, men inte nog med det, jag ska göra det bra med! Duktig-flicka-syndrom på hög nivå. Så egentligen är det inte så konstigt att jag tar kritik hårt. Särskilt när det är så många som skriver det. Jaja, nu har jag skrivit av mig om det. Dags att gå vidare. Nu kan jag bara bli bättre!