I måndags skrev jag ner vilka låtar jag vill ha med i mitt spinningpass och vilka positioner som kan passa var. En grovskiss kan man säga. Tanken var att jag sedan skulle köra igenom det jag kommit fram, men när jag la mig ner för att vila så slutade det med att jag somnade ... Så kan det gå och förmodligen behövde jag den extra sömnen.

Igår var sista gången i Varberg... Lite sorgligt. Nästa tisdag ska vi till Tylösand på dag-spa, veckan efter är vi lediga och sista tisdagen är jag och mönstrar... Vi började dagen med en powerwalk till fästningen. På några bänkar körde vi dips och en magövning innan vi powerwalkade tillbaka till kurorten. Strandfys stod på schemat och först körde vi olika intervaller i två lag. Efter det fortsatte vi med övningar två och två, styrka blandat med lite spänst och kondition. Som vanligt tycker jag det är kul att testa på nya träninsgformer och det här var inget undantag. Variation är roligt, dock känns ordentligt i kroppen idag. Muskler som inte är vana vid att aktiveras fick jobba hårt. Efteråt var alla rejält trötta och sandiga både här och där. Resten av förmiddagen hade vi betygsamtal och gjorde ett test om "kost" för att se om man behöver äta mest kolhydrater, protein eller blandat. Betygsamtalet gick bra, vilket var väntat. Vi har ju fått feedback under våren. Anna gav beröm för att jag tar till mig feedback bra och försöker göra en förbättring. Eller så håller jag fast vid det som jag tycker känns rätt, vilket också är en styrka. Att kunna tro på det man själv tycker. Jag har fått MVG i alla träningskurser, vilket självklart känns jättebra. När jag var sjuk i över 1 månad i höstas missade jag mycket av spinningutbildningen, därför fick jag först VG. Detta har jag lyckats jobba upp efteråt och fick nu MVG i även den kursen :)

På eftermiddagen var jag ute på in-lines i ungefär 45 minuter vilket kan ha bidragit till träningsvärken i benen...

Idag har jag varit på gymmet. Först körde jag 15 minuter på cykeln, för att träna inför mönstringen. Jag hittade funktionen RPM (rounds per minute) på cykeln och kunde på så sätt försöka hålla mig på en jämn nivå. Med några minuters mellanrum så höjde jag belastningen, för att vänja mig inför testet. Men, det är ju också bra träning inför spinningpasset som jag ska hålla i för dem på skolan. Efter cyklingen körde jag styrka med fokus på överkropp. Jag orkar inte särskilt många repetitioner (än) vilket inte är så konstigt med tanke på att jag aldrig styrketränat förut. Jag försöker tänka att det är kul att vara igång och jag kommer bli starkare inom en snar framtid. Som jag skrev i ett tidigare inlägg har det blivit betydligt mindre pass på sistone. Samtidigt så är det himla roligt att jag har börjat styrketräna, helt plötsligt är det som att ha tillgång till två världar. Man kan anpassa träningen på ett helt annat sätt beroende på mål, syfte, dagsform mm. Så jag sörjer inte passens frånvaro, jag glädjer mig åt gymmet. För nu i alla fall.

Onsdag: Var på gymmet och körde styrka med fokus på axlar och skuldror. Övade bl.a på marklyft inför mönstringen.

Torsdag: Friluftsdag, gick ca 1,5 mil med klassen. På kvällen gick jag igenom mitt pass, lyssnade på låtarna och försökte memorera ordningen. Jag skrev även ner saker jag skulle tänka på. Reflekterade över vad jag kunde förbättra.

Fredag: Convent! Tog tåget 7.02 från Halmstad till Varberg. Klockan 8.00 var det samling på Friskis & Svettis. Kl 9.00 skulle de första passen börja. Innan dess fixade vi med namnlistor för lotteri, headset, mm. Sammanlagt hade vi 12 pass, 1 föreläsning, 1 styrketävling, 1 timme gym med idrottslärarna och 1 "hälsorunda" som man kunde gå hela dagen. Deltagarna kom från Drottning Blanka Varberg och Borås, sammanlagt var de cirka 150 st.

Första passet valde jag att gå på spinningpass. Under dagen hade vi 3 spinningpass med 30 cyklar på varje och alla pass var fullsatta, kul :). Alla spinningpass hade teman och det första var tema "Party". Kändes skönt att komma igång med spinningen igen, både för att jag ska redovisa spinninge om någon vecka och för att de testar konditionen med cykling på mönstringen. Passet var kul och jag kände att jag kunde prestera hyfsat trots att jag inte tränat kondition på länge. Efter spinningen gick jag på föreläsning. "Bra mat gör dig pigg" var rubriken. Även om jag hade hört en del innan så var det intressant, lärde mig en del nytt. På lunchen började nervositeten komma lite smått. Coren skulle börja efter lunchen, 12.30. Jag kollade igenom passet ett sista gång och lyssnade på introna till låtarna för att veta hyfsat vilken ordning de kommer och på så sätt kunna "förvarna" deltagarna.

Den största salen rymde ca 100 personer och där skulle coren vara. Jag räknade lite snabbt innan passet och uppskattade det till ungefär 40 deltagare. Som mest har jag haft drygt 30 deltagare innan. I salen fanns det ingen scen för instruktören vilket gjorde det svårt för de längst bak i salen att se mig. Golvet var någon slags gummimatta och  därför använde man ingen "vanlig" matta, som man oftast annars gör. Men det funkade bra, även om det kändes konstigt först. När jag ställde mig för att presentera mig och passet kände jag mig ovanligt lugn. Deltagarna var lika gamla som mig, eller yngre. Väldigt få hade tidigare erfarenhet av core. Ingen av de kände igen mig sen innan och hade därför heller inga förutfattade meningar. Jag börjar dock sådär genom att instruera att vi ska ställa oss höftbrett (för att göra knäböj) för att snabbt ge nya instruktioner om att vi ska göra utfall! Knäböjen skulle komma i refrängen... Jaja, ingen större skada skedd. Sedan flöt det på bra i uppvärmningslåten. Balanslåten kom därefter och gick inte fullt så bra. För några månader sen köpte jag nya träningsskor och de är lite rundade under, vid framfoten. Lite som "toning-skor", med syfte att man ska träna rumpa och lår. När jag stod där kändes det jättekonstigt att jag hade så svårt att hålla balansen. Man kan ju tycka att jag som instruktör borde kunna genomföra övningarna jag valt, hyfsat i alla fall. Dessutom fick jag för mig att jag kört mitt pass med dem skorna innan och klarat det, men nu när jag tänkter efter så inser jag att jag inte har gjort det... Istället för att släpa de fram och tillbaka varje helg så har jag haft ett par gamla träningsskor hemma som jag använt på coren. Där ser man, skorna kan göra mer än man tror. Resten av passet påverkade inte skorna något mer, som tur var. Första styrkeövningen var upp- och nedrullningar, när man sitter upp har man ett ben mot kroppen, foten i golvet och det andra sträckt, ovanför golvet. När jag visade satt alla och tittade som frågetecken. "Bra start..." tänkte jag, men efter en liten stund kom de igång. Vi hade pratat före passet om att killar gärna gör övningarna fort och på så sätt kan göra fler. Det var 2 killar i raden längst fram och tyvärr så stämde våra fördomar. De gjorde flera av övningarna i princip dubbelt så fort och ett antal gånger påpekade jag att vi skulle göra övningen lååångsamt. Ibland funkade det. 

På slutet märkte jag att en del "gav upp" men det hade jag räknat med. Däremot blev jag postitiv överraskad när nästan alla kämpade hela passet ut! De två sista låtarna var ganska tuffa, med plankor, bryggan och "spindeln". Jättemånga kämpade, trots att det säkert gjorde rätt ont. Jag själv kände mig stark och orkade övningarna utan större svårigheter, vilket är en fördel när man ska visa. Efteråt var det skönt att det var över. Visst var jag nöjd med min insats men jag önskar att jag kunde tycka att jag var ännu lite bättre. Ge mig själv lite cred för att jag ställde mig inför 40 okända, kritiska, ungdomar och höll ett tufft pass. När jag skriver det tycker jag det var rätt starkt gjort av mig men jag har svårt att tycka att jag gjorde bra ifrån mig. Därför ska jag nu lista saker jag gjorde bra.

• Välplanerat pass
• Förberedd (kunde passet)
• Hälsade välkomna, presenterade och berättade kort om core och mitt pass
• Tydliga instruktioner
• Peppade
• Visade övningarna bra
• Kollade på deltagarna hur det gick för dem
• Ändrade övning under passets gång för att anpassa efter deltagarna
• Berättade hur lång tid det var kvar av vissa övningar
• Berättade hur många låtar som var kvar
• + många fler saker :)

Efter coren gick jag på yoga, tänkte först kört zumba men kände mig rätt trött... Kom i säng ganska sent på torsdagen, av olika orsaker, och klockan ringde 05.45 så energin var sådär. Men yogan var bra och skön så jag tror det var ett smart val. När jag hade hållt i mitt pass var det lite som att luften gick ur mig. Helt plötsligt var det över. Nu ska jag sätta ihop ett spinningpass och redovisa, sen är det klart :) För nu... Filmer ska skickas in med men det får jag lösa efter sommaren. Innan dess behöver jag finslipa tekniken en hel del.

Avslutar detta inlägg med in bild! De 3 deltagarna i rosa linnen är från Varbergsklassen.

Här tar de i på mitt corepass :) 

Pga brist på ork och tid blev det inte av att jag körde igenom corepasset igen. Däremot satte jag mig i måndags och lyssnade igenom låtarna och försökte lägga på minnet vilka övningar som kommer var. Igår var jag i Varberg och vi planerade en hel del inför conventet som är på fredag. När klassen delade in sig i grupper beroende på ansvarsområden så satte jag mig och ändrade lite till på passet. Det händer att jag kommer på övningar och förändringar som jag kan använda mig av när jag t.ex lyssnar på låten eller bara tänker igenom passet. Då är det ju bra om jag kommer ihåg att skriva upp det vid tillfälle så det blir som bra som möjligt. Jag stod även en stund framför spegeln och övade teknik. Som instruktör är tekniken en del som man bör behärska, men det krävs träning.

Eftersom tiden blev lite knapp på slutet vi fick jag korta ner mitt pass och köra 30 minuter istället för drygt 40. Det gick helt okej tycker jag. Jag märkte dock att vissa övningar var lite för tuffa förd deltagarna, men jag tror hellre det ska vara lite för tufft än för lätt. De flesta brukar vilja känna att de har gjort nåt efteråt.  När vi har hållt i nåt pass för klassen brukar vi peppa en del och applådera och säga "jättebra" eller liknande. Igår kom det faktiskt några fler kommentarer bl.a roliga övningar och bra variation. Kul att höra :) De som jag ska köra för på fredag är i vår ålder, så det känns bra att veta att passet funkar för vår målgrupp. När jag har instruerat i Burseryd har medelåldern legat runt 40 så det är ju lite skillnad.

Anna kollade på passet, antecknade och gav mig sedan feedback. Jag tycker faktiskt jag tog den lite bättre en jag brukar. För självklart var det en del jag behöver förbättra, det vet jag om. T.ex så säger jag "tänk på att inte svanka". När jag istället borde säga att vi ska försöka ha en så rak som möjligt, med lätt svank. Men när jag står där framme så är det sjukt svårt att komma ihåg allt! Tempot är något som jag skrivit om tidigare. Jag har inte lagt så mycket vikt vid det men igår påpekade Anna att jag kunde följa takten, vilket försvårade en hel del. Ytterligare en sak jag bör tänka på är att korta ner instruktionerna. Dvs inte säga långa meningar. Detta vet jag ju också om egentligen men jag tror det är en vanesak, jag har inte kommit in i det än. Fler tips var: håll in hakan vid rygglyft, berätta var det ska kännas, gör inte övningar du inte klarar av (en specifik), ändra vissa övningar så det blir lättare att komma in i den och också hinna byta till nästa.

Jag tar till mig detta och ska försöka bli lite bättre till på söndag. En sak som jag behöver öva på med är att tro på mig själv. Som jag skrivit innan så gör jag ju det här av någon konstig anledning, jag tror att jag klarar av det. Men jag behöver bli bättre på att utstråla att jag tror att jag kan det här. Anna sa också att det kändes om att jag hade lagt ner mycket tid på passet, det var välplanerat, roliga rörelser, bra musik, jag var stark i rörelsen mm.

Jag ska se hur det känns på fredag, hur mycket jag hinner ta till mig och förbättras till dess. Jag funderar på om jag ska filma när jag redovisar mitt projekt för de på skolan... I alla fall corepasset, spinningen känner jag mig inte redo för. Pratade med en i Varbergsklassen som också kommer från Småland om att vi kanske kan samarbeta och lösa certifieringen för spinningen på hemmaplan. Skönt att ha någon att samarbeta med. Nu ska vi bara bestämma ett datum för redovisning, jag ska träna upp mig lite (konditionen), göra ett pass, och sedan är det bara att hålla i passet. Och skriva rapporten... Men det är inte långt kvar nu! Mindre än en månad till studenten....

För någon dag sedan började jag pussla med passet jag ska hålla i på Hälsoconventet på fredag. Så jag började helt enkelt kopiera och klistra med de låtar jag skapat till mina fyra olika corepass. Till slut hade jag valt ut några jag tycker kan funka hyfsat ihop, lagom många till antalet och en bra mix med musik och övningar.

Igår var jag nere i sporthallen och testade en del låtarna, vilka som ska komma efter varandra och vilka som behöver justeras. På flera låtar har jag haft någon förändring på t.ex slutet för att det ska "hända något". Men eftersom jag bara köra det här passet en gång är det bättre att det är färre övningar så de hinner komma in i det och känna att de behärskar rörelsen. Jag har gjort ny uppvärmningslåt och så är det en till låt som är "ny" men med samma rörelser som innan. Vilket kanske är mest för min skull, men också för att det ska bli mer variation i låtlistan. Ordningen på låtarna som jag hade tänkt ut förändrade jag också en del. Imorgon ska jag förhoppningsvis hinna köra igenom passet igen, nu med ändringar. Annars får jag göra det på måndag. Sen på tisdag blir det "generalrepetition" för klassen i Varberg. Just nu känns det i alla fall som att jag har koll på läget.

Imorse innan frukost begav jag mig ut i skogen för att köra ett benpass. Främst för att träna upp benen inför mönstringen men också för att jag vill träna och inte har tillgång till gym när jag är hos familjen i Småland. Då får man ta vara på det man har, dvs skogen. Så jag gav mig ut med en ryggsäck på 10 kg och körde utfall och knäböj i alla dess variationer. Med och utan ryggsäck, upp och ner på stenar. Explosivitet och uthållighet. Kul att variera träningen och låta fantasin flöda. Slår mig nu att det var längesen jag var på något pass... Men nu när jag har ett mål att träna inför (mönstringen) så känns det lättare att träna själv. Sen beror det också på att det är mycket självständigt plugg för tillfället, plus jobb och annat som behöver skötas så istället för att passa en tid är det smidigare att välja själv när jag vill träna. På fredag blir det pass i alla fall, på conventet :)

Och så var mitt sista uppdrag för BGF slutfört (för nu). Idag var avslutningen och det kom ca 30 deltagare. Vi körde en timmes pass med step, styrka med hantlar, core och yoga/stretch. Det funkade bra och allt flöt på. Inget oväntat inträffade och vi ledare var i alla fall nöjda. Efter passet bjöds det på bullar och saft samt lotteri. De som varit med mer än tio gånger på något av våra pass hade chans på fina priser, bl.a ett gratis medlemskap som gäller för hösten och nästa vår. Vi hade många som varit flitiga och flera hade lotter inom mer än ett pass, vilket gjorde att de fick större vinstchans. När alla vinster var utdelade städade vi ledare undan och gick igenom utvärderingarna. Jag måste säga att jag blev lite smått förvånad över hur rörande överens nästan alla var om coren. Väldigt många hade skrivit att det var för snabba byten, för många övningar i samma låt, osv. Jag har verkligen ansträngt mig för att det inte ska vara det, så det känns lite tråkigt att jag "misslyckades" på just den punkten. Att ta kritik är verkligen inte min starkaste sida, jag försöker påminna mig om att det inte är mig de bedömer utan ett pass som jag har satt ihop och lett. Om jag ska säga något mer till mitt försvar så har jag hållt i coren det här året utan att ha någon utbildning, i alla fall inte i höstas.

Jag valde att köra ett koncept där man följer musiken och byter övning när det blir refräng, vers osv. Les Mills t.ex använder sig av det och det blir en del snabba byten, om man inte har specialanpassad musik. När jag själv har gått på pass har det ibland varit samma övningar jättelänge så man antingen känner att det blir tråkigt eller att det är alldeles för jobbigt. Personligen tycker jag att tempot jag kört har varit lagom, kanske något högt. Därför har jag oftat gått igenom övningarna innan låten, så det ska bli enklare för dem att hänga med, men det var det också många som tyckte var mindre bra. Eftersom det bara är 30 minuter vill de vi ska köra på och inte ha genomgångar mellan varje låt. Jag tar till mig denna kritiken och ska tänka på det nästa gång jag gör ett pass. Kanske var det inte en bra idé att köra anpassat efter musiken. De år som jag har gått på core i föreningen innan så har det alltid övningarna varit uppbyggda i block. Så om det är det deltagarna är vana vid är det klart att mitt sätt känns snabbt och annorlunda.

Nu har jag gått igenom det som var "dåligt" och som jag ska tänka på, men tack och lov så fanns det en del snälla kommentarer med. Bra övningar, bra musik, fokus på olika områden, bra med olika svårighetsgrader osv. Som vanligt så tynger de negativa kommentarerna mer än vad de positiva höjer, tyvärr. Jag får försöka se det som att det är bra att jag får kritik, det gör att jag blir bättre på att hantera den. Nästa gång kanske jag tar det lite mindre personligt och kan inse att den är till för att jag ska bli bättre. Jag är tacksam över att jag gjorde mina extra utvärderingar där de bl.a fick bedöma musiken, passupplägg, instruktioner och ansträningsnivå på en skala 1-5. Efter att bara ha skummat igenom dem skulle jag gissa på att medlet ligger på 3,5-4 och det är jag nöjd med. Jag fått en del 5:or, några 2:or men inte en enda etta :) När jag skriver rapporten tänker jag räkna ut statistiken mer exakt. Fler än hälften har svarat att de har varit nöjda med corepassen överlag. En del har svarat "hyfsat" nöjda. Jag ångrar att jag inte hade utvärderingar redan i vintras, så hade jag kunnat ändra upplägget på passen under våren. Men men, man lär sig så länge man lever och gjort är gjort. En sak som är positiv är att även om (nästan) alla var väldigt överens om att det var många byten så kom ju många tillbaka varje gång! 15 stycken hade jag minst på i princip alla pass och det är rätt bra för att vara vårt lilla samhälle.

Jag ska försöka att inte tänka mer på det jag kunde gjort annorlunda. Det är så lätt älta. Nu släpper jag det här och tar med mig alla positiva erfarenheter och kunskaper. Jag kommer självklart också ta med mig det jag gjort mindre bra, det är det jag lär mig av bäst. Det vore väldigt kul om jag kommer tillbaka om cirka 5 år, utbildad, äldre och säkrare. För jag vet att jag kan, men jag måste ju träna. Det hade varit väldigt konstigt om jag hade kunnat allt från början, även om det oftast är först efteråt jag kommer på det... Av någon anledning tror jag att jag klarar av mycket, men inte nog med det, jag ska göra det bra med! Duktig-flicka-syndrom på hög nivå. Så egentligen är det inte så konstigt att jag tar kritik hårt. Särskilt när det är så många som skriver det. Jaja, nu har jag skrivit av mig om det. Dags att gå vidare. Nu kan jag bara bli bättre!

Då var det allra sista corepasset avklarat. Det är både med lättnad och en viss sorg. Lättnad för att det har tagit mycket tid och energi och jag har varit tvungen att anpassa mina helger efter passet. Lättnad för att jag inte behöver hitta på fler pass och jag behöver inte längre ställa mig framför deltagarna varje söndag och hålla pass, med risk för att göra helt fel. Jag behöver inte längre analysera mina pass. (Nu ska jag "bara" analysera perioden september 2011-maj 2012...). Men, som jag skrev innan så är det inte bara lättnadskänslor. Med vissa uppehåll så har jag ändå ägnat mina söndags-eftermiddagar åt core ända sen i september. Så självklart känns det konstigt att det helt plötsligt har ändrats. Man vänjer sig lätt vid rutiner och vanor. När jag i höstas började som coreinstruktör var jag väldigt ny. Jag hade instruerat varannan vecka i ett år (box) och gått på core från och till i kanske 2-3 år. Av någon anledning trodde de andra ledarna och styrelsen att jag skulle klara av att hålla i corepass. Och av någon anledning trodde jag också att jag skulle klara av det och tur var väl det. Visst har det har gått upp och ner, ibland har det varit roligare än andra gånger, men överlag så är jag riktigt nöjd. Jag tycker om core som träningsform mycket mer nu än vad jag gjorde för ett år sedan. Jag har fått en starkare core. Jag är bättre på att prata inför människor. Jag har större förståelse för hur man tränar core och hur man lägger upp ett pass. Jag har fått ännu mer föreningsvana än tidigare och vet hur det fungerar i en förening. Och sist men inte minst så har de här passen hjälpt mig väldigt mycket i mitt projektarbete. Även på kurserna i Varberg där vi läste om core har jag haft ett visst försprång, tack vare att jag jobbat med mina pass.

Så, hur gick det sista corepasset då? Jodå, det gick bra. En vän filmade allt så kanske lägger jag upp ett litet klipp här i helgen... Trots att mobilkameran var riktat mot mig under hela passet så klarade jag mig utan några större misstag. Jag hade kollat igenom passet innan och kände mig därför rätt säker på vilka övningar som skulle komma och när. Trots en förylning lyckades jag köra de 30 minuterna igenom med hyfsad energi och bara lite ont i halsen på slutet. En sak som försvårade var att vända mig rätt mot kameran... Jag sa att hon kunde stå till höger om mig och filma men märkte en stund in på passet att jag normalt brukar vara vänd åt vänster med ansiktet... Så där fick jag tänka om lite. Innan passet började så hälsade jag de välkomna som vanligt och sen frågade jag om det var okej att passet filmades. Som tur var tyckte de det. Förra veckan bad jag de fylla i ett extra utvärderingspapper om coren. Jag trodde inte alla skulle ställa upp men nu har jag 12 ifyllda utvärderingar! (skrev inte ut fler förra söndagen och glömde ta med mig fler igår...) Jag har tagit hem dem men inte läst dem. På söndag är vår gemensamma avslutning och då ska vi gå igenom de utvärderingslappar som gäller för alla pass.  Frågorna på de är inte så detaljerade, det var därför jag valde att göra en egen. Så på söndagkväll kommer jag sätta mig och läsa igenom mina utvärderingar och sedan sammanställa dem och räkna ut något slags medel. T.ex så fick de gradera passupplägg, musik, ansträngningsnivå och instruktioner på en skala 1-5.

I måndags fick jag hem ett brev där det står att jag är kallad till Rekryttester för GMU (grundläggande militär utbildning). Jag ansökte för någon månad sen och svarade på en enkät på nätet. Sedan valde de ut dem med bäst förutsättningar som gick vidare och får mönstra. Den 4 och 5 juni ska jag vara i Kristianstad och bli testad. Både i kondition, styrka, psykologiskt, logiskt tänkade, hörsel, syn, mm. Är väldigt glad att jag fick den senare tiden, så jag har några veckor på mig att stärka kroppen. Igår blev det därför ett benpass. Ska testa att komma igång och träna nu och hoppas att förkylningen inte kommer tillbaka. Körde som sagt mycket ben och avslutade med några magövningar. Att jag har sökt till GMU har inte så mycket med mitt projektarbete att göra egentligen, men det kommer innebära en hel del extra träning (förhoppningsvis) som jag kommer skriva om här, delvis. Mitt projekt går ut på att ta reda på vad som krävs av mig för att kunna certifieras inom core, spinning och vattengympa och att jag tränar mer hjälper mig ju bara på vägen mot mitt mål. Så därför kommer jag skriva en del om träningen inför mönstringen.

För en vecka sedan höll jag i mitt core-pass med en förkylning och tänkte att nästa vecka, då är jag frisk!

Nu är det nästa vecka och är jag frisk? Svar nej. Ååh, vad trött jag blir. Jag har varit sjuk en hel del det senaste halv-året. Men samtidigt kanske det inte är mer än normalt, det är nog mest att jag lägger märke till det nu när jag helst inte får vara sjuk. I början av mars var jag sjuk i två veckor. Var frisk i två veckor och nu har jag vart förkyld över två veckor igen. Inte så kraftigt, men ändå så pass att jag inte orkar träna. Tråkigt att mitt projekt-arbete ska påverkas av något jag inte kan styra över, mer än att avstå från träningen när jag är sjuk, för att inte förvärra. Får försöka tänka att jag har varit frisk en stor del av tiden, jag har lärt mig mycket och jag har hållt i många pass. Nog om min förkylning!

Ikväll är sista core-passet samt möte om avslutningen nästa vecka. Jag har förberett mig genom att skriva ut tre av mina core-pass och även fixat så att en kompis ska filma mitt pass. Har tänkt länge att det vore en bra idé men sen har det inte blivit av. Kan vara kul att ha på film hur jag var som instruktör år 2012. Inom ett år ska jag filma ett pass och skicka in för bedömning. Därför tror jag det kan vara bra att filma en eller flera gånger innan jag skickar in den riktiga "prov-filmen". Så har jag vant mig vid situationen och kan förhoppningsvis betee mig lite mer naturligt.

Även om jag inte är helt frisk så ser jag fram emot kvällens pass. Det ska bli roligt att köra en sista gång. Samtidigt som det har varit jobbigt att vara "låst" på söndagar, så har jag ändå lärt mig jättemycket och växt som instruktör och ledare. Till hösten vet jag inte vad jag gör. Jag hoppas jag har ett jobb, antingen i Burseryds-trakten eller i Halmstad. Eftersom jag inte vet hur det blir har jag sagt att jag inte kommer kunna vara instruktör i Burseryds gymnastikförening. Kanske hinner jag ändra mig, kanske kommer jag tillbaks om några år. Men för nu är det sista passet jag håller i.

Igår körde jag mitt core-pass, trots att en viss förkylning fortfarande sitter i. Det gick hyfsat bra. Jag gav tydliga instruktioner och höll mig till det jag skulle. Jag var där i lagom god tid och hann få ordning på allt. 12 deltagare kom, så det är jag nöjd med. Vanligt att antalet deltagare blir färre när det börjar närma sig avslutning. En sak som jag borde gjort annorlunda var att jag inte kom ihåg låtarna... Ett par gånger fick jag improvisera och ett par gånger hämtade jag mina "fusk-lappar". Oftast brukar jag lägga ut dem så jag kan kolla lite snabbt om det behövs men just igår så kom jag inte ihåg att göra det. Om jag hade satt mig ner i 5 minuter och kollat igenom passet så hade jag kommit igång det. Det ska jag tänka på en annan gång när jag haft uppehåll. Istället för att tro att jag kommer ihåg passet så kan jag hellre kolla igenom det en extra gång. När jag var framme vid den sista låten, den sk finallåten, så kände jag att det gjorde riktigt ont i halsen. Klockan hade hunnit bli rätt mycket så jag valde att skippa finallåten och sluta någon minut tidigare. Jag förklarade lite hastigt att jag varit sjuk och att vi istället ger järnet nästa gång. Det mesta av förkylningen har gått över. Det gör inte konstant ont i halsen, men jag hostar ibland och snyter mig mycket. Klarade mig utan host- eller snytattacker igår under passet, men kände mig ändå allmänt hängig och förkyld. Ska försöka komma igång och träna så smått under veckan och så hoppas jag på att vara frisk nästa söndag och avsluta riktigt bra. Nästa söndag är sista gången jag kör mitt core-pass. Söndagen efter är det gemensam avslutning.  På avslutningen ska vi hålla i 2-4 låtar var, styrka varvat med kondition.

Så under veckan ska jag:

1. Fundera på vilka core-låtar jag vill köra på avslutningen med gymnastikföreningen.

2. Börja skriva på rapporten...

3. Sätta ihop ett core-pass till conventet vi ska ha i Varberg.

Den sista punkten är kanske minst akut men ändå bra om jag börjar med den. Conventet är i början på maj men tiden går fort... Sen borde jag även fundera på om jag vill hålla något pass för elever/lärare som avslutning på mitt projektarbete.